Ännu en tung dag. Var på vårdcentralen imorse för att lämna prover eftersom jag inte känt mig helt frisk på sistone. När vi kom hem igen var jag helt slut och däckade. 

Sen på eftermiddagen idag var det dags för återbesök hos läkaren och barnmorskan vi hade under förlossningen. Tanken var att vi skulle prata lite om händelsen och få svar på några av de prover som gjorts på mig och Lo. Allt är inte färdiganalyserat än, men av det de kunde se i nuläget hittar de inget fel. Varken på mig eller henne. Ingen missbildning, inget fel på moderkakan och inget annat som tyder på varför det gick som det gick. På ett sätt känns det som en tröst att det inte är något fel som beror på dåliga gener eller liknande. På ett annat sätt känns det tröstlöst att det inte finns någon förklaring till varför just Lo blev dragen bort från livet och bort från oss. 

Vi pratade åter igen om förlossningen och att det inte fanns några varningstecken alls för vad som höll på att hända när hon fortfarande låg i magen och var på väg ut. 

Tusen frågor snurrar i huvudet och det finns inga svar. En av de största frågorna är om vi någonsin kommer få veta och om jag då är redo för att få höra svaret. Det kan dock bara tiden utvisa. 

 

God natt lilla Lo

mamma älskar dig.